LONGYEARBYEN MED FILM under denna länk https://youtu.be/7_tPtjw-4m4 - Jag vet själv inte riktigt vad som hände men det blev fotopromenader och utflykter till alla möjliga smultronställen i Uppland och Dalarna, så blev det taktält på bilen och med det än längre utflykter som också ledde till en fantastisk roadtrip i Norge förra sommaren.
Älskar fortfarande det enkla att bara kunna dra iväg en dag eller en helg men i mig föddes också en äventyrslusta och Svalbard blev det jag ramlade tillbaka till hela tiden under mitt googlande. Plötsligt bestämde jag mig jag hoppar fest och allt annat, en resa dit får bli min egen 50-årspresent och så blev det. Å så glad jag är för det. Tilläggas ska att fint firad blev jag ändå!
När jag väl var där ville ju hela jag vara där och bara där så den resedagbok ni brukar få fick vänta. Det har tagit sin lilla tid för jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå vad jag skulle få uppleva, vilka intryck jag skulle få och hur stort det blev för mig. Å till det mängden med bilder. Det var ju en ångest i sig att trycka på bokaknappen för det var ju inte gratis och jag insåg jag kan inte göra flera av den här typen av resor så det gällde ju att välja rätt för det fanns ju inga garantier. Men å så rätt det blev, vilken present jag gav mig själv.
Jag delar upp det hela lite. Ni har ju redan fått tagit del av mitt isgrottebesök som har ett eget inlägg och en egen film. Den här filmen och det här inlägget handlar om Longyearbyen. Polarexpeditionen och djuren får längre fram också egna inlägg.
Jag är nämligen så glad att jag valde att lägga till fem dagar i Longyearbyen utöver själva polarkryssningen, i och med detta gav jag mig själv verkligen möjlighet att få landa mentalt och göra hjärnan redo för alla upplevelser och intryck.
Under dessa dagar kunde jag ju koncentrera mig på att bara vara och upptäcka Longyearbyen eftersom kryssningen handlade om allt de ultimata runt Svalbards djur och natur i alla former.
Första dagen började jag med en av hotellet (Radisson Blu Polar Hotel Spitsbergen) rekommenderade shuttleturer på 2 timmar, en Sightseeingtur av Longyearbyen med stopp och historia. Ett perfekt sätt att få en första koll på var jag var. Vilken historia, att ett så litet ställe kan ha råkat ut för så mycket elände. Det var en tung tur om jag ska vara ärlig. Tänker inte skriva om det här men rekommenderar er att googla.
Istället ska jag skriva om annat, exempelvis om midnattssol! Den känslan när man inser att prognosen säger sol och jag inser att det betyder att det kommer vara -5 grader och solen kommer skina dygnet igenom så jag kan gå ut på min fotoutflyktspromenad precis när som.
Det enda jag bestämde mig för att boka som riktig tur var just skoterturen med besöket av isgrottan. I övrigt promenerade jag där jag kunde och i tillägg till det bokade jag en egen taxichaufför som fick köra runt mig utanför citykärnan på de få vägar som finns och så långt det gick att köra på dem.
På min önskelista hade jag så klart den ryska delen och gamla gruvorten Pyramiden. Glad blev jag ändå av att höra att man valt att ställa in alla turer dit på grund av kriget. Pyramiden erövrades av Sverige 1910 men såldes till Sovjetunionen 1927. Sovjet byggde upp ett gruvsamhälle som när det stängde och övergavs 1998 var mer som en mindre stad. Byggnader som ser spartanska ut utifrån ser helt annorlunda ut inifrån.
Ett av de svåra besluten när jag skulle boka var när på året. Alla årstider har ju sitt magiska på Svalbard så klart. Oktober-mars då kan man ju se norrsken, sommarmånaderna då har ju alla djur absolut vaknat, fått bebisar och snön försvinner och med det kommer också växtligheten och även större chans att se val. För mig blev det viktigt att vi skulle kunna komma någorlunda långt vid kryssningen norröver, ha midnattssol och samtidigt få se Svalbard vitt om det nu är den enda gången jag kommer dit. I maj hinner det ändå hända mycket om man har tur.
Min utflykt tog mig så klart till Svalbards globala frövalv, så häftigt ändå att ha fått se det. Där finns alla världens fröer om något skulle hända. Ja det heter ju också Domedagsvalvet...
Svalbard eller Longyearbyen då – några saker som för mig är lite svåra att greppa. Jag har varit på en av världens nordligaste bebodda platser. Jag har varit i Arktis. Jag har varit halvvägs till Nordpolen.
Svalbard består bland annat av öarna Spetsbergen, Björnön och Vitön som ju har en alldeles egen historia.
Det finns sammanlagt 50km vägar och det var på de jag snurrade under mina taxiturer. Som längst kan man ta sig till Gruva 7 i Adventdalen. På grund av permafrosten kan grävarbeten endast ske under två månader om året och endast till 0,5 meters djup. Inte lätt att begrava något för det kommer upp igen. Alla rör således ovan mark.
Närmaste större ort är Tromsö 1 timme och 45 min med flyg. Dit får man ta sig om man exempelvis vill föda barn på BB, gäller at planera...
Det är många nationaliteter på Svalbard och det är ju för att den viktiga näringen numer är turism, forskning och utbildning.
På Svalbard tar man av sig skorna om man går in på café.
Skulle kunna skriva två sidor till men låter filmen få visa min upplevelse i stort för den som är intresserad.
Har jag möjlighet någon gång kommer jag absolut vilja åka tillbaka då jag precis som många andra blivit smittad av polarbacillen.
ISGROTTA MED FILM under denna länk https://youtu.be/-jK--Die3fA - Följ med mig ner i en isgrotta på Svalbard! Där på Svalbard gav jag mig ju några dagar på fastlandet runt Longyearbyen. Jag passade på att besöka en av de omtalade isgrottorna. Smältvattenkanalen under glaciären som blir ett fruset sagoland under de kalla månaderna. De gräver fram så vi kan krypa ner. Ja jag är inte rädd och känslig för så mycket men erkännas ska att visst var det bland annat en klar stressfaktor under vägen dit. Vi blev bara tre i gruppen som tur var men de andra två hade ju aldrig kört skoter så jag tog sista platsen i ledet. Isbjörnsrisk finns ju alltid utanför citygränsen och hon med geväret hon var ju på första skotern... Kan säga att stanna och fota efter vägen var inte ett alternativ. Ytterligare puls blev det ju så klart när vi kom fram där efter en timmas körning och jag fick se det lilla lilla hålet där vi skulle klättra ner. Bit ihop och så värt det!!! Det var verkligen som att gå omkring ett gnistrande och blänkande sagoland. Olika vatten fryser ju också på olika sätt. Den blå isen som ett smycke och som blev grön när det var ljus från andra sidan.