Dag 1
Äntligen, äntligen, äntligen som jag längtat till denna fotoresa, Örnarnas rike i Lauvsnes Norge med Brutus Östling (naturfotograf i världsklass bland mycket annat som står att läsa om honom, jag tänker ska man gå på kurs ska man göra det ordentligt, vilken jordnära och trevlig man) och Ole Martin Dahle (grymt rolig och trevlig även han) som har stället vi bor på och är den som tar oss (mig och mina fyra kurskompisar) ut till ”sina” örnar med sin båt.
07.00 drog vi ut i morse för 3 timmars örnspan. Wow vilken upplevelse! Utöver alla dessa örnar fick vi ju också träna foto på bl.a måsar, trutar, labbar och säl. Av båten och hem för att ladda ur kameran och göra den redo för nästa utflykt, några timmar i Ole Martins ena gömsle. Åååååå vilka ekorrbilder det blev för att efter det avsluta med en biltur för älgspan. Självklart ramlade vi på två stycken så fina 12-taggare. Nu somna bums för imorgon kl 07.00 drar vi iväg på ny båttur för nya fotomöjligheter.
Dag 2
En ny men lika härlig dag som igår med t.o.m. tillägg av sol. 07.00 drog vi ut för tre timmars båttur för att fota örnar och örndyk, så många så vi nästan behövde en paus för att vila fotoarmarna. Har jag aldrig varit med om :-) Vi fortsatte med någon timme i gömslet innan kvällen avslutades med ytterligare en tretimmars tur i båten för span efter havsörn i kvällsljus som resulterade i både dyk och bråk.
Vi tränar på att fota i alla lägen. Coolt var landningar och start på/från svart blankvatten med trutar och måsar. Mycket roligt är ju också att få kolla in mästaren Brutus in action när han fotar trut riktigt nära med vidvinkel. Så fick jag ju äntligen också träffa på en Havssula. Se de blå ögonen!
Dag 3
Sista dagen på denna magiska 3,5-dagarsträff är nu genomförd. En träff som har varit fullmatad med fantastiska upplevelser ihop med ett så trevligt litet gäng i ett landskap som inte går att beskriva med ord. I allt detta så har jag också fått hänga med Brutus och fått coachning. Han är så rolig och härlig så man vill helst hänga med honom jämt. Han är värd alla de utmärkelser och lovord han fått. Idag har vi åter igen fått komma ut på två stycken båtturer, en i morse och en nu på kvällen. Den till kvällen tog oss ut till ytterskärgården denna gång då Ole Martin och Brutus plötsligt föreslog valsafari utöver örnarna. Tyvärr inga valar men en tumlare på håll. Under färden passade vi så klart på att roa oss med de härliga mås- och trutfåglarna.
Tillägg
Tack till Ole Martin som hade koll på var örnarna höll till och rattade båten som en mästare och placerade den så vi alltid fick fota från samma sida. Förutsättningarna var grymma. Jag hade absolut velat få till mer actionbilder i fångstögonblicket men jag är supernöjd och glad över mitt resultat. Min första fotokurs annars självlärd. Den hastighet som väl är när örnen kommer gör att adrenalinet fullkomligt är på topp så man vet knappt vad man håller på med. Det går ju inte att ha stativ heller så det är frihandsfotning som gäller med en kamera och objektiv som väger typ 4 kg. (Är väll det som skiljer agnarna från vetet antar jag..). Sex fotografer ombord båten och den smattrande kaskaden av klickljud som blir när örnen gör sin inflygning är så häftigt och gör också sitt till. Inte konstigt jag tömde ur 1500-2000 bilder efter en 3-timmars båttur, jag hade ju tagit 200 innan örnen ens nuddat vattenytan...
Att se Örnar bakifrån det är något mycket speciellt tycker jag. Från den här vinkeln får man en helt annan känsla för vingbredden, den faktiska storleken på fågeln och till det den så snygga vita stjärten. Den här stunden med dessa tre dyk som är fångade på dessa bilder blev ju lite extra magisk eftersom vädret var som det var. Till vår stora lycka fick vi en paus i regnandet och med det en så fin dimma. I de här stunderna är det så skönt att vara här med likasinnade, för det är helt tyst (förutom klickande från kameror som fotar) för alla är fokuserade på stunden och det vi är i. Den som tänker mental avslappning så är det exakt så, just här och nu är jobb, bekymmer och allt annat som kan vara långt långt borta. Det är som att vara i en tavla. Små stunder lät jag faktiskt kameran vara för att verkligen få uppleva det jag var i, örnarna, skärgården, dimman, för bilderna för mig får ju en helt annan innebörd med den känslan till. Lyckan över dessa bilder är också att jag faktiskt t.o.m. själv är nöjd över mitt resultat. Äntligen på något sätt att ha kommit så långt. Bara det är en mycket härlig känsla i sig när man nu utöver den härliga känslan att få uppleva det live även tycker att fånga saker på bild har sin tjusning.
En mycket välfotad fågel där i Norge i somras var också denna Kustlabb, som jag aldrig sett förut. Jag fotade den också mycket men jag tyckte den var svårfotad just för färgen, svårt att gripa tag i den och få skärpa när den inte skilde ut sig så mycket från bakgrunden. Så här ser den ut i alla fall. Å lite info - Som andra labbar lever kustlabben bland annat av kleptoparasitism och förföljer måsar och tärnor för att få dem att spy upp krävans innehåll eller släppa ett byte, som labben sedan fångar i flykten.
Till vänster om den en av mina favoritbilder som blev av träning med lång slutartid. Till höger - Jag känner mig spanad på :-) Norges äldsta örn Miguel 33 år.
Sammanfattning
Så glad jag fick Brutus bok Konsten att fotografera fåglar och andra djur i present för det var tack vare den jag fick koll på att han ordnar resor också. Får se till vilken del av världen han får ta mig nästa gång Här lite info om honom så klart - Förmodligen världens bästa fågelfotograf. Så skrev brittiska Outdoor Photography om Brutus. Och det är som fågelfotograf han har gjort sig känd. 2006 utsågs han till Årets naturfotograf. Och hans böcker om fåglar har vunnit flera priser och hyllats av en enig kritikerkår. Brutus drömde om att bli fotograf i fjorton-femtonårsåldern men höll sedan inte i en kamera på över tjugo år. Brutus Östling är sedan snart trettio år nykter alkoholist. 1996 började han dyka. Ett generöst pris från Svenska Akademien för bildningsinsatser resulterade i en avancerad utrustning för undervattensfoto. Fram till hösten 1999 var det bara undervattensbilder som gällde. Brutus sålde en rad fotoreportage till dyktidningar som UVM, Dyk, Tauchen men även Dagens Nyheter. Sedan tjugo år sker i stort sett all fotografering på land.
År 2005 bytte han huvudsaklig sysselsättning mer av en slump. Brutus två första böcker hade råkat bli storsäljare och gavs även ut i USA, Storbritannien och några länder till. Sedan dess är han fotograf och sedan tio år även författare på heltid, med inriktning framför allt på djur och natur. Sedan bokdebuten med Mellan vingspetsarna (2005) har det blivit ytterligare tolv fotoböcker. Av en enig kritikerkår har han utnämnts till mästare och naturfotograf i världsklass.